Känslor...
Ju äldre man blir, ju dåligare blir man på att uttrycka sig känslomässigt känns det som.
Man är mer medveten om vad som händer med omgivningen när man yttrar sig om jobbiga saker, det jobbiga blir ännu jobbigare...man lär liksom passa sig för vad man säger, så det inte blir en...hittar inte ordet...en konstig eller stel stämning runt omkring!
Man vet inte längre vad som är acceptabelt eller inte, vart gränsen går...
Nästan så att man lär tippa på tå för att inte införa den där konstiga stämningen!
Man tänker mer på hur andra känner inför sin "berättelse" än vad man tänker på sitt eget mående och välbefinnande!
Varför är det så?!
Det finns en tjej som jag verkligen beundrar...en tjej som mig verkligen kan beröra.
Hennes ord för mig in i en värld...i hennes värld... där jag får känna hennes känslor!
Hon är uppriktig och hon talar direkt ur sitt hjärta!,
Återskapar det som har varit och hänt i sitt liv!
Här finns ingen hejd på känslor, ingen tanke på "stämningen"....det är ju bara så jäkla härligt!!
Tack Emma för en verklighet!!
En del av Emmas text:
"19:30 idag skulle vi till kapellet nere på sjukhuset och se dig, ditt skal.
Att se dig kändes extremt konstigt, så mycket minnen, så mycket förtvivlan och tankar vi delat och du gett mig. Så mycket kärlek och lugn det var i rummet hos dig.
Jag lade mig ner på kapellets golv och bara lät tårarna rinna, all ilska, minnen, tomheten du lämnat efter dig.
Både kärlek och erfarenheter, det jag har lärt mig under min uppväxt, att hantera min sorg, att kunna hitta den innre styrkan alla har, det har du gett mig. Tack pappa."
Yttligare en del av Emmas text:
" Idag pappa, då var det väldigt jobbigt ska du veta. Jag och mamma var på Gudstjänts imorse, jag grät under mer än halva och i slutet släppte allt, då var du med i mina tårar. Har inte gråtit sånna krokodil tårar på många års tid. Vi hittade ialla fall en låt som ska spelas på din begravning, den handlar om en gyllene väg, den vägen du är på nu.
Sen var jag med Linda, Yasmin och Lollo, trevlig pratstund var det då. Dom tre som stöttar mig genom det här, jag vet att du också hjälper mig pappa, men jag behöver dom också, känns skönt att veta att dom finns där hos mig.
Man är mer medveten om vad som händer med omgivningen när man yttrar sig om jobbiga saker, det jobbiga blir ännu jobbigare...man lär liksom passa sig för vad man säger, så det inte blir en...hittar inte ordet...en konstig eller stel stämning runt omkring!
Man vet inte längre vad som är acceptabelt eller inte, vart gränsen går...
Nästan så att man lär tippa på tå för att inte införa den där konstiga stämningen!
Man tänker mer på hur andra känner inför sin "berättelse" än vad man tänker på sitt eget mående och välbefinnande!
Varför är det så?!
Det finns en tjej som jag verkligen beundrar...en tjej som mig verkligen kan beröra.
Hennes ord för mig in i en värld...i hennes värld... där jag får känna hennes känslor!
Hon är uppriktig och hon talar direkt ur sitt hjärta!,
Återskapar det som har varit och hänt i sitt liv!
Här finns ingen hejd på känslor, ingen tanke på "stämningen"....det är ju bara så jäkla härligt!!
Tack Emma för en verklighet!!
En del av Emmas text:
"19:30 idag skulle vi till kapellet nere på sjukhuset och se dig, ditt skal.
Att se dig kändes extremt konstigt, så mycket minnen, så mycket förtvivlan och tankar vi delat och du gett mig. Så mycket kärlek och lugn det var i rummet hos dig.
Jag lade mig ner på kapellets golv och bara lät tårarna rinna, all ilska, minnen, tomheten du lämnat efter dig.
Både kärlek och erfarenheter, det jag har lärt mig under min uppväxt, att hantera min sorg, att kunna hitta den innre styrkan alla har, det har du gett mig. Tack pappa."
Yttligare en del av Emmas text:
" Idag pappa, då var det väldigt jobbigt ska du veta. Jag och mamma var på Gudstjänts imorse, jag grät under mer än halva och i slutet släppte allt, då var du med i mina tårar. Har inte gråtit sånna krokodil tårar på många års tid. Vi hittade ialla fall en låt som ska spelas på din begravning, den handlar om en gyllene väg, den vägen du är på nu.
Sen var jag med Linda, Yasmin och Lollo, trevlig pratstund var det då. Dom tre som stöttar mig genom det här, jag vet att du också hjälper mig pappa, men jag behöver dom också, känns skönt att veta att dom finns där hos mig.
Imorgon måste du lova att vara på min sida, för imorgon kommer det bli jobbigt, lova att hjälpa mig då.
Jag litar på att du gör det pappa."
Du skriver så jäkla vackert Emma!!
Jag hoppas det gick bra att jag satte in endel av dina texter, endel av dina käslor och vardag!
Ville att fler skulle få se & läsa dina vackra ord!
Dom berör så jäkla mycket!
Tänker på dig stumpan!
All my love to ya!
Kommentarer
Postat av: Lotta
ja, hon är helt otrolig på att skriva,min syster..eller våran syster :) Man kan verkligen leva sig in i hennes känslor..fantastiskt!
Ja kommer på foffe nån dag! puss love ya
Trackback
